Grupp 1:

Hanna Schmidt, William Wennberg, Lisa Williscroft

Försöksredovisning

Försöksredovisning: Smälttid.

Uppgift: Smälta söt- respektive saltvatten. Ha koll på hur lång tid det tar för dem. Vilken smälter

fortast?

Material: Salt- och sötvatten, bägare, Plastpåsar x2, termometrar x2, tidtagarur x2, dl mått, (brännare)

Hypotes: Vi tror saltvattnet smälter först. Eftersom saltvattnets smällt-punkt. Eftersom is smälter när man häller salt på det. Då tror vi att saltvattnet smälter fortast för det är salt i det.

Utförande: Dagen innan frös vi 2 påsar, ena med 1dl sötvatten och andra med 1 dl saltvatten. Vi lät det stå i frysen i 1 dygn. Sen plockade vi fram 2 burkar, 2 termometrar, 2 tidtagarur. Vi tog fram påsarna och la dem i burkarna. Sedan startade vi tidtagaruren och höll koll på isen. P.g.a tidsbrist använde vi oss av en brännare för att påskynda smälttiden. efter 20 minuter la vi isen i 2 bägare och satte över en brännare. Sedan fortsatte vi att ta tid på det. När allt var klart så plockade vi undan.

Resultat:ert saltvatten smälte på 29.37 minuter. Sötvattnet smälte på 30.06 minuter.

Slutsats: -förklara resultatet (fakta):Saltvattnet smälte fortare än sötvattnet men sötvattnet smälte mer i jämn takt. När vi tog ut ispåsarna ur frysen var saltvattenisen vit och sötvattenisen nästan genomskinlig

              -felkällor (vad påverkar resultatet) Det smälte mycket långsammare än vi trodde så vi var ju tvunga att sätta isen över brännare. Formen på isen var inte riktigt samma. Mängden salt. blev lite annorlundare än vi trodde. vi andades på isen vilket kan ha ändrat smälttiden.

              -förbättringar (hur tar man bort felkällorna m.m): Försökt att få dem i samma form. Inte andadts på dem så utandningsluften inte hade påverkat resultatet. hade vi haft mer tid hade vi kunnat se resultatet rimligare och sluppit bränna.

Grupp 2: Surt vatten

Emelie Bofeldt, Rebecca Strömstedt, William Hellberg

 
Försöksredovisning

Surt vatten

uppgift:
1Ta två vatten och jord prover
2 lös upp jorden i destilerat vatten
4 mät sedan phv’rdet på jorden och vattnet med ph-papper
5 skriv ner resultaten och gämför med varandra.  

material:
- 2 vattenprover
-2 jordprover’
 - burkar /flaskor
- phpapper

hypotes:
vi ska gämföra jordproverna  mot varandra och vattenproverna mot varandra och ta reda på vilken som är mest basisk eller sur. vi tror att vattnet från bäcken bakom skolan är surast och att jordern cid bäcken bakom skolan med gämfört med  de andra två proverna där vattnet är tagen från en annan bäck och där jorden är tagen från en gräsmattan.

riskanalys:
det är en väldigt liten risk med detta försöket eftersom att vi inte ska använda varken glas eller brännare !

utförande:
1: vi la ner proverna i petriskålar på ett vitt papper.
2: vi löste upp jorden i destilerat vatten, samma mängd destilerat i båda, 8 ml destilerat vatten.
3: sen mätte vi ph-värdet på proverna.
4: sen diskade vi föremålen vi andvänt.

resultat:
vi fick ph- värderna:
jorden från gräsmattan vid hästhagarna: 7
jorden från bäcken bakom skolan: 5
vattnet vi bäcken vid hagarna: 5
vattnet vid bäcken bakom skolan: 4
resultatet var att
jorden vid hästhagarna var mer basisk medans jorden bakom skolan var mer syrlig.
vattnet från bäcken vid hagarna var mer basisk än vattnet från bäcken bakom skolan.
vår hypotes stämde överns med resultatet och anledning till att den är syrligare är ju hur vattnet har påverkats av regnvatten och i vilken omgivning vattnet är i.  vattnet vi hästhagarna ligger närmare vägen därför var det vattnet mer basiskt, samma sak med jorden.

felkällor:
felkällorna som kunde uppstå är:
- ej helt rena redskap
- olika mängd när det gäller utspädningen med jorden.
det finns inte så många felkällor eftersom att vi inte direkt använde oss av några farliga föremål eller ämnen.
för att förbättra resultatet kunde man mätit upp mängden jord så att man hade lika mycket jord att testa med respektive dest. vatten.
man kunde även ha testat ph-värdet med BTB.

Grupp 3: Osmos

Johan Bergfalk, Johanna Riegnell, Patrik Hansson

Försöksredovisning

Osmos

uppgift: Ta 2 provrör, fyll det ena med salvatten och det andra med vatten + karamellfärg. Lägg äggets hinna (koka ägger före) tejpa fast hinnan över provröret och tejpa fast de två provrören så att det sluter tätt.

material: 1 kokat ägg, karamellfärg, salt, vatten, provrör, tejp, provrörshållare.

hypotes:  Vattnet med karamellfärg kommer att genom osmos försöka späda ut saltvattnet i det andra provröret.

utförande:  Se film.

Resultat: Direkt när provrören var ihop tejpade så hände ingenting. Men långsamt så började man se att den röda färgen kom ner till saltlösningen. Efter cirka 24 timmar var saltvattnet lite ljus rosa.
Ingen doft, men saltvattnet hade dunstat bort någon cm.
De smakade salt.

Slutsats: Det vanliga kran vattnet försökte späda ut saltvattnet, det såg man genom att det hade kommit igenom lite karamellfärg till saltvattnet. Men ägg membranet släppte bara igenom lite salt, om vi inte hade haft membranet hade allt salt löst sig med det vanliga vattnet väldigt snabbt, men nu tog det ganska lång tid innan saltet löstes i det vanliga vattnet.


Felkällor:  Provrören var lite blöta, vilket gjorde att tejpen inte riktigt fäste, vilket gjorde att det inte var helt tätt. Vi fyllde provröret med vatten nästan hela vägen upp, men vi hade inget exakt mått, vilket kan göra att resultatet kan variera. Vi använde ingen exakt mängd salt när vi gjorde saltlösningen, utan fyllde med salt tills det blev koncentrerat.  Vi använde heller inte någon exakt mängd karamellfärg, utan bara hällde tills det blev starkt med färg.
Lite av vattnet läckte ut, så det var svårt att veta om vattnet hade avdunstat eller om det hade gått över från det ena provröret till det andra.

Förbättringar: Vi hade kunnat bestämma exakt hur mycket vatten vi skulle hälla upp i provrören, så att vårat resultat skulle bli så likt som möjligt danskarnas, och så att vi hade fått lika mycket vatten i båda provrören.  Vi hade kunnat testa att ha i mindre vatten, inte fylla hela vägen upp samt att vi hade kunnat mäta exakta vattenmängden så att vi hade kunnat se om vattnet hade avdunstat eller gått över från det ena provröret till det andra.
Vi kunde också ha sett till att provrören hade varit helt torra, då hade tejpen fäst bättre.
Vi hade kunnat mäta hur mycket salt vi hade i, nu tog vi bara tills det blev koncentrerat, men vi hade kunnat ta i exakt antal gram så hade vem som helst kunnat göra om exprimentet, och lättare kunnat få samma resultat. Ägg membranet kan vara tjockare eller tunnare från ägg till ägg, vilket gör att den kanske släpper igenom mer eller mindre salt.

Grupp 4: vattnets skiktning (oceaner)

Anton Sjöstrand ,Sarah Andersen, Laura Haglund

Försöksredovisning

Experiment( Danskarnas försök 2)
Av Sarah, Laura och Anton

Uppgift:
Att se hur varmt och kallt vatten destriuberas och bildar skiktning.

Matriallista:
Kallt vatten
Färgämne (Mycket)
Gasolvärmare
Bägare 2x
Tändstickor
Metallnät
Trefot
Förkläde
Handske
Vittpapper

Hypotes:
Om det går som vi tror ska färgämnet vara på ytan , De ska ändra skiktning. När det varma vattnet hamnar i det kalla så ska det varma vattnet vara som yta och kalla vattnet nere på botten. Färgämnet som är i det varma vattnet ska vara på ytan med det varmavattnet.

Riskanalys:
Brännskador av gasolbrännaren
Brännskador av det varma vattnet

Utförande:
Kallt vatten hälls i en bägare och man värmde sedan upp lite vatten ,med färgämne i, i en annan bägare över en gasolbrännare, till ca 100 ⁰. För att kunna värma upp vattnet i en bägare lättare så använde man en trefot och ett metallnät. När vattnet har värmts upp så hällde man det varma vatten långsamt i det kalla vattnet, eftersom bägaren också hade blivit varmt så använde man en handske för att inte bränna sig.

Resultat:
Varma vattnet höll sig på ytan med färgämnet medans det kalla vattnet höll sig till botten. Det vattnet som vi nu hade var varmt vid ytan och kallt vid botten.

Slutsats:
Vattnet, som innehåller färgämne, hamnade överst eftersom vattnet har lägre densitet än det kalla vattnet. Molekylerna i det varma vattnet rör sig fortare.
Felkällor:
- Man kan ha hällt för mycket av det varma vattnet i det kalla.
- Mer exakta mått på vattnet och färgämnet.
- Temperatur, det kalla vattnet kan ha blivit ljummet.
- Inte diskade redskap

Förbättringar:
-Mer exakta mått.
- Kolla temperaturen med termometer.
- Diska redskapen.
- Is i det kalla vattnet.
- Göra experimentet flera gånger.

Grupp 5: Vatten i människan

Robin Kristensson, Jonathan Mossberg, Daniel Lengfelt

Försöksredovisning

Försök Stå på händer och dricka vatten
1.stå på händer mot en vägg och dricka ett glas vatten.
2.sätta en plastpåse på handen och sätt ett gummiband runt handleden, se vad som händer.

Material: 1. ett glas, vatten
2. en plastpåse, ett gummiband

Uppgift: Stå på händerna och dricka vatten.

Material: Vatten i en flaska, någon som står på händerna, sugrör.

Hypotes: Vi tror att man kan dricka upp och ner. För att musklerna hjälper till och

skjuter upp vattnet.

Riskanalys: Man kan ramla och kan bryta nacken. Kan bli blöt.

Utförande: Elina stod på händerna och drack vattnet.

Resultat: Vi såg Elina dricka vattnet upp och ner, ett problem i början var att hon skratta och inte kunde dricka det.

Slutsats: Musklerna i halsen hjälpte till att trycka upp vattnet, det är därför man kan dricka upp och ned.

Felkällor: Vem som dricker vattnet, te x om man har gjort det förut, hur mycket vatten man tar på samma gång och hur varmt det är.

Förbättring: Att man inte ska skratta när man gör det.

Grupp 6: Vattnets egenskaper, ytspänning

Jesper Dunèr, Anton Nielsen, Elina Marberg

Försöksredovisning

Ytspänning

Uppgift: kolla vad för påverkan diskmedel/ytspänning har på vattnet/kanelen.

Material: kanel, vatten, diskmedel och en skål.

Hypotes: Vi tror att kanelen kommer åka iväg mot respektive hål beroende på vart diskmedlet placeras. Det är för att vi tror att diskmedlet kommer reagera med ytspänningskrafter och skjuta kanelen åt sidan.                                                                                                                                                                                                                                                                                                           
Riskanalys: Man kan få diskmedel i ögat, man kan tappa glaset och få glassplitter på sig eller eventuellt skära sig. Man kan få kanel eller liknande i ögat.

Utförande: vi la i kanel i en skål med vatten och när vi la i diskmedel i vattnet i mitten så åkte kanelen år sidorna och bildade ungefär en stjärna. Det luktade kanel och diskmedel.

Resultat: ytspänningen på vattnet minskade när diskmedlet kom i vattnet.

Slutsats:  ytspänningskrafter som sprider diskmedlet över ytan och föser med sig flingorna, för att kanel har svårt för att vätnas med vatten så dom ligger som små båtar över ytan. I vattnet växelverkar molekylerna med varandra i alla riktningar, men eftersom molekylerna är mycket förre hos luften i ytskiktet hos vatten, dvs en utav medierna. Dom binder inte heller starkt till vattenmolekylerna. Därför är kraftern som påverkas i vattenmolekylerna riktade åt sidorna och nedåt. Det är denna assymmetri hos krafterna som ger upphov till ytspänningen.

Felkällor: En stor fel källa som vi har tänkt på kan ju vara måtten, inget av ''ingredienserna'' i labben hade något utsatt mått. De är nog de som mest kan göra så att folk får olika resultat.

Förbättringar: Vi skulle ha förbättrat labben på några sätt genom att:

Sätta ett mått på hur mycket kanel och diskmedel som skulle vara i vattnet.

Hur man skulle lägga i de, vi tror man skulle få bästa resultat i om man strödde kanelen över vattnet och droppade i diskmedlet.

Ännu ett sätt som man skulle kunna få bättre resultat på och som skulle göra att alla får samma resultat är att man sätter upp en temperatur som ska stå att man har i utförandet.
                   

Av: elina, jesper och anton n                                                                                                                                             

Grupp 7: Vattnets kretslopp

Axel Hansson, Sara Kanthe, Felicia Nordh

Försöksredovisning

Koka saltvatten

Uppgift: Koka saltvatten och samla upp den kokade ångan i ett lock.

Material: Kastrull, lock, natriumklorid, vatten, kokplatta, skyddsplatta, förkläde.

Hypotes: Natriumkloriden kommer att stanna kvar i kastrullen och kokvattnet kommer att stiga upp i luften och in i locket. På locket kommer ångan kondenseras till sötvatten.

Riskanalys: Man kan bränna sig på kokvattnet. Man kan bränna sig på kokplattan eller få natriumklorid i ögonen.

Utförande: Vi lade tre skedar natriumklorid i vatten och kokade det i kastrull. Över kastrullen höll vi ett kallt kastrullock där vattenångan kondenserades till sötvatten. När vi fått tillräckligt med sötvatten så att vi kunde smaka på det, lät vi saltvattnet fortsätta koka tills allt vatten hade förångats.

Resultat: Vattnet kokade och vattenångan steg upp i locket, där kondenserades det till sötvatten. Det vet vi för att vi smakade på det. När det kokande vattnet i kastrullen förångades fanns där natriumklorid kvar på botten.

Slutsats: När den varma vattenångan avdunstar mot det kalla locket, kondenseras det till sötvatten. Det kokande vattnet i kastrullen förångas och kvar blir natriumklorid.